holetaker

Hur konstigt är det inte, att enda gångerna jag skriver blogg så är det när jag mår kass.

Livet i stort är egentligen bra. Ekonomin är ordnad och har fått ett extrajobb som verkar riktigt roligt.
Står som entrevärd på ett inneställe i staden där jag bor. Ett perfekt sätt att få komma ut på krogen och träffa massa folk. Helt utan baksmälla dagen efter :)

Men nu har jag upptäckt att jag torskat dit, blivit kär i T igen. Vi har umgåtts en del på sista tiden och pratar dagligen med varandra i telefon. Hon var i Österrike ett par veckor häromsistens. Ringde hem och sa att hon saknade mig så, och skulle krama mig massor när hon kom hem.
När hon sedan kom hem så var allt som vanligt. Dock sa hon ofta saker som kunde uppfattas som inviter, men jag valde att inte göra det.
Vi var ute och promenerade häromdagen, å det var nog då jag insåg att jag var kär igen. Jag trivs så fruktansvärt i hennes sällskap. Igår var hon här och drack lite vin och gick sen på krogen. Ringde på natten och ville prata.
MEN, så följde hon med sitt ex hem.
Kan bara säga: Suck!

Egentligen har jag bestämt mig för att vara singel för gott nu. Har blivit sårad så många gånger att det lämnar ärr i hjärtat. Tror jag aldrig mer kan lite på en tjej. För varje gång jag träffat någon som känns att det kunde vara för livet, så har jag blivit dumpad...Brutalt!
Varför saknar jag då någon att älska och bli älskad av?
Varför önskar jag att jag bara kunde lägga mig ner och dö?
När ska jag få ha någon tur i kärlek?
Varför...?